måndag 25 oktober 2010

Jag är så imponerad....

sa Sonens fröken (han går i första klass) till mig en dag och mitt modershjärta gladdes.
"Jag är såå imponerad av honom, han är så duktig på att räkna och han verkar faktiskt ha taluppfattning"
"Jaa..? ...Eh...Vad menar du?" undrade jag
"Ja, alltså han förstår vad siffrorna upp till tio betyder, jag har kollat och han räknar rätt mängd varje gång" sa fröken med ett stort härligt leende och fortsatte: "Det tror jag inte är vanligt bland barn med Downs Syndrom, jag har kollat runt lite och det är det ingen annan som hört talas om det heller"

Jag visste inte vad jag skulle säga....fick lust att skratta högt först, för jag har då aldrig mött något barn med DS som INTE har taluppfattning till tio. Sen insåg jag att fröken bara sett/mött barn och speciallärare i vår kommuns särskola.... och det avslöjar ju en del om den.

Men min sons fröken är fantastisk. Trots de fördomar som finns här så engagerar hon sig helhjärtat i Sonens undervisning och tänker alltid ut kreativa lösningar. Tillsammans med den jätteduktiga Resurspersonen jobbar hon aktivt för att allting ska fungera. Och Sonen trivs så bra just nu att han inte vill gå hem efter skolans slut...